En vecka i min egen hjärna

Så var veckan med självutveckling och bl.a yoga (varje morgon kl 8!) slut.
Det var en intressant vecka kan man lugnt påstå!
Vädret hela veckan var typ moln, regn, moln, solglimt, spöregn, moln.
Gjorde inte mig så mycket men jag tyckte synd om alla andra på kursen som kom från Sverige för att även få lite sol.

Enorma sandstränder finns lite varstans. Den här med massor av lösa hundar och joggare.

Svårt att sammanfatta en sån här vecka men jag ska göra ett försök.

Efter att hela livet pendlat mellan att vara ateist och agnostiker så står jag återigen lite förvirrad på just den punkten... Men annars så känner jag mig mer klarsynt än på länge =0)
Det har varit många insikter och aha-upplevelser samt floder av tårar men ändå har det aldrig känts FÖR jobbigt. Dels för att jag alltid varit ganska snäll mot mig själv genom att försöka fronta jobbig händelser och inte förtrycka saker. Men också dels för att jag var så redo att städa ur mitt skal till kropp och bara gå framåt genom nödvändigt ont.

"Spökväggen"

Både innan och under kursen kände jag verkligen att det här var slutet på en gammal era OCH början på en ny era. Jag kände mig verkligen ivrig och förväntansfull att möta mig själv och eventuella inre "demoner".

Mest spännande var det nog att få prova på hypnosterapi. Jag fick grovt förenklat lugna den lilla flickan i mig, att allt är bra nu och så fick jag faktiskt en chans att ta farväl av min pappa som dog utan förvarning när jag var 15.

Vi var sex personer inklusive mig. Bara kvinnor, såklart :P Efter veckan kändes det nästan som om jag kände dem eller iaf deras "kärna", bättre än personer man ibland känt i flera år. Spännande att träffa så olika människor i så olika skeden i livet.


Vi har ätit massa god mat och även provat på en meditativ strandpromenad i Villa Nouva, där jag fick en liten uppenbarelse om HUR jag ser och uppfattar min omgivning. Där fanns även en strandremsa fylld av konst. Där många av bilderna kommer ifrån.

Katalanska flaggan. Älskade "häx-träden" med snäckorna.

Så mycket små detaljer överallt. Väldigt avslappnande ställe.

Så hur mår jag nu, bara en vecka senare...
Jag känner mig mycket mer förankrad i mitt själv. Jag har ett inre lugn som inte riktigt velat infinna sig tidigare och jag känner mig fokuserad och närvarande. Jag känner verkligen att jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet vad jag behöver göra för att må bra och den totalt ovissa framtiden känns förvånansvärt klar ändå. Jag vet också på nåt sätt att jag går rätt väg just nu.
Armbågar och axlar har jag inte känt av på hela veckan. Och jag tror yogan varit väldigt bra för att släppa spänningar på flera nivåer.

Dagen efter hypnosen och en Reiki övning (där vi, återigen superförenklat, satte namn och form på en jobbig känsla och sen slängde iväg den typ) så kände jag mig fortfarande tom på ett skumt sätt. Det kändes som jag saknade en vän som egentligen inte är så trevlig. Det fanns ett tomrum bakom bröstet efter massa mörker jag slängt ut... Nu ska det fyllas med ljus och framtid.

Eftersom ryggen alltid har så mycket spänningar så bokade jag massage hos Helena på kvällen. Det är svårt att förklara men det kändes verkligen som hon löste upp massa skit i ryggen och sen bokstavligen blåste hon ut det. Det blev inte en mysmassage, gjorde riktigt ont men efteråt var det en fantastisk känsla. Direkt efter blev även magen väldigt nöjd och stabil. Hoppas det håller i sig!

Under en "övning" fick jag upp en ganska tydlig bild på ett par stora händer som kommer upp ur havet. Mycket liknande denna staty vi senare hittade nere vid havet. 

På fredagen gick vi till havet. Vågorna var rejäla, det blåste och regnade men havet var säkert 22-33 grader varmt. Bada!
När Thomas och jag springer ut i havet så snäpper det till hårt i vaden och jag faller som en fura.
Det gör skitont och jag kan inte gå.
Badälskare som jag är plaskar jag ändå på ett tag och får känna på jättevågornas kraft och strömmarna de skapade när de drogs ut igen. Vi höll oss dock på långgrunt och midjedjupt vatten...

Jag gillar alla väder när det är varmt :)

Hur som, det kändes som ett elakt sendrag som inte gav med sig på typ 2 timmar. Aj!
Tror jag fått en muskelbristning iaf. Zzz.
Det känns lite "typiskt" men, men. Smärtor har jag känt förr så inget att gräma sig åt. Fick fin hjälp av Lilly (som fick stopp på krampen med sina flinka fingrar) och Helena på kursen. Till natten satte Lilly på ett slags värmeplåster. Wow, skojar inte, det brände! Den brännande känslan tog över smärtan på nått sätt så till sist kunde jag somna.
Tur att man har en stor karl man kan stötta sig på! Mina kära har dessutom varit snäll och jobbat som hundvakt hela veckan när jag varit på kurs. Verkar bli ett par dagar till...

Tycker det ser ut som någon har pyntat ingången till sin pyttegrotta. :0)

På måndag börjar Thomas och jag på språk-skolan speak easy. Spännande! Hoppas jag kan gå lite bättre då. Eller som vi fick lära oss på kursen. Affirmation: På måndag går jag bättre!

Saknar mamma och mina vänner men annars har vi det väldigt bra här borta.

Peace, love and understanding ❤️

And life go on =)