Det nya livet

Nyt år bla bla bla

2012-01-09T10:23:00.000-08:00

Min nyårslöften är.....inga!!!!!

Nej men helt seriöst så tror jag inte riktigt på det här med att lova sig själv en massa saker som sen inte håller ändå. Istället för att lova att jag aldrig ska göra vissa saker och alltid göra andra kommer jag att satsa på att bli lite bättre. Allround, liksom.

Året kickstartar med slutförande av tre projektarbeten på Medieinstitutet följt av praktik på SVT. Det ska bli kul att komma ut och jobba lite med riktiga saker istället för att bara sitta och nöta häck i ett saggigt klassrum med halvtaskig ventilation.

Det är lite saker på gång och bollar i rullning. Ett av skolprojekten kanske kan bli verklighet, men det får de närmast kommande veckorna utvisa.

Fortsättning följer...

Praktikplats: check!

2011-12-07T00:31:00.000-08:00

Jag kommer att göra min första praktik i min utbildning Webbkommunikatör/sociala medier på svt Kommunikation. Det känns riktigt roligt och peppen är total.

Det har ju varit lite av ett orosmoment det här med praktiken. Var ska man göra den och hur ska det gå? Många i klassen var snabba med att ordna det för sig och jag tror att några inte har fixat det än.

Under utbildningen komme vi att ha tre praktikperioder och den första är på sex veckor med start den 30 januari 2012. Sedan förljer två perioder till på tio veckor vardera. Det andra praktikperioden startar i slutet av augusti 2012 vilket känns kul eftersom det inte är så många andra skolor som har praktikperioder då. Den tredje och sista är någon gång under våren 2013. Sedan är det slut på skolan.

Det kommer att gå fort tror jag. Nu är det snart jul och sedan jobbar vi med lite olika projekt vid sidan av praktiken och de resterande veckorna i vår. Följt av sommarlov, praktik, jul, praktik och examensarbete är jag snart klar med min utbildning.

Nya arbetslivet here I come!! Om två år typ.

Det här med genus

2011-10-20T22:12:00.000-07:00

Nu är det säkert en massa folk som kommer att störa sig på mig och tycka att jag är dum i huvudet, men försök hänga med inlägget ut så kanske ni också håller med.

Den senaste tiden, eller sedan i somras egentligen, har det pågått en debatt om DJ-kulturen och huruvida den förhåller sig till det här med genus. Ni som vill ha en sammanfattning kan kika lite på vad Ajour har skrivit här.

Jag har ju arbetat i skolbranschen väldigt länge och där pratas det mycket om genus hela tiden. Vi som är vuxna kring kidsen ska ha ett genusperspektiv på precis allt vi säger och gör. Inget ont om detta. Jag förespråkar själv att könsstereotyper ska motverkas för att på sikt kunna ha ett mer jämställt samhälle.

Problemet är bara att det är så sjukt mycket människor som tror att genus handlar om antiteser. När jag säger antiteser så menar jag att en del människor tror att man kan motverka stereotypa könsroller genom att göra "tvärtom".

Jag har träffat på många människor som tycker att de är jätteduktiga på att jobba med genus för att de i "sin klass" har tvärtom-lekar på schemat. Lektioner då tjejerna ska göra typiskt killiga saker och killarna göra tjejiga saker. Det finns också vissa som upprättar speciella tjejdagar på skolornas fotbollsplaner för att motverka ett typiskt grabbigt beteende.

Jag kan tycka att det här sättet att arbeta på kan bli fel eftersom man hela tiden utgår från att det faktiskt finns stereotypa könsroller. Jag vet, det finns forskning som visar på att tjejer och killar inte beter sig riktigt likadant, men det har inte riktigt med min poäng att göra. Jag försöker komma fram till att det är dömt att misslyckas om man utgår från att det faktiskt är en skillnad.

Om man vill "jobba med genus" så tycker jag att man först och främst måste bestämma sig om huruvida man tycker att killar och tjejer är lika värda. Man måste bestämma sig för att man ska behandla dessa individer utifrån sin personlighet och sina egenskaper hellre än att bara se en tjej eller kille.

Först här kan vi börja snacka genus. Om alla människor såg människor istället för att prata om kille/tjej-syndromet skulle det vara mycket lättare. Jag tycker inte att det går att jobba aktivt med genus om man tycker att det är skillnad eller utgår från att alla andra gör det. Hela grejen med genus för mig är ju att det egentligen inte ska finnas något att arbeta med. Tanken är självförintande i sig.

För det är väl så att vi tycker att killar och tjejer är lika värda? Det är väl så att det är den som spelar de bästa skivorna som ska få DJ:a? Det är väl så att den som är bäst lämpad för jobbet ska få det?

Jag tycker mig höra att folk säger sådana saker mest hela tiden men sen när diskussionen kokas ner så handlar det fortfarande om vilken kön du har. Då är det en jävlig fet klubb och folk kan efteråt säga att det var extra ballt för att det var två tjejer som var DJ:s. Eller så sitter lattemorsorna på onsdagsförmiddagen i SOFO och berättar om hur duktiga deras män är på att dammsuga och laga mat.

Människor har alltid fascinerats av det som är ovanligt eller bryter mot traditionella mönster. För min del skiter jag fullständigt i om du är kille eller tjej. Är du en trevlig människa pratar jag med dig, är du vacker tycker jag att du är snygg, är du duktig på att spela skivor dansar jag hela natten lång och vill du vara min vän så blir jag glad.

Bara för att det är så kul

2011-10-20T02:16:00.000-07:00

För länge sedan i en galax långt, långt borta...

Nä, men när jag bodde i Farsta för kanske 7 år sedan så stod det en liten pojke i centrum och spelade saxofon. Det lät så jävla illa och han hade inte fått en spänn i den lilla mössa han lagt framför sig eftersom han inte kunde spela.

Jag minns att jag spelade in det här och kunde ibland ta fram ljudfilen på min brandgula Sony Ericsson Walkman-telefon och lyssna på för att bli glad. Jag kunde lyssna på det om och om igen bara för att det var så roligt när grabben spelade fel.

Den där gamla brandgula Sony Ericsson Walkman-telefonen är nu borta och jag kan därför inte lyssna mer på det där roliga ljudklippen.

Idag så ramlade jag på det här klippet däremot och jag vet inte om ni tycker att det här är kul, men det gör jag.

Frukost till middag

2011-10-20T01:05:00.000-07:00

Jag har alltid tyckt om att äta frukost. Ni vet det här med mackor och kaffe och någon gurkskiva. Kanske ett kokt ägg och en grapefrukt. Frukostmat. Om jag fick välja så skulle frukostmaten få vara gångbar som vilket mål mat om dagen som helst.

Jag kommer ihåg när jag var liten och vi ibland på söndagarna åt äggmackor till middag för att mamma inte orkade laga mat. Jag blev skitglad. Jag tyckte det var helt fantastiskt att få äta frukost på kvällen.

Det där blev lite av en grej sen och istället för att laga mat så kunde vi baka bröd på söndagskvällen bara för att vi skulle få äta frukost till middag. Det var ju på den tiden då man var liten och fortfarande växte, inte behövde oroa sig för midjemåttet eller inte brydde sig om midjemåttet för den delen. Jag kunde själv sluka i mig tre medelstora ciabattabröd med ost, skinka, grönsaker och en jävla massa smör. Det var tider det.

Nu när jag har blivit gammal, läs 28, så har jag tagit det här med att byta plats på måltider ett steg längre.
Jag tycker väldigt mycket om att äta mat till frukost. Det kan röra sig om att gå upp på morgonen och slänga ihop en pasta carbonara, steka pannkakor (jag vet, det finns folk som äter pannkakor till frukost jämt men om jag ska sätta min tro till självupplevda händelser i låt oss säga till exempel Tunisien så är dessa människor ofta av modell större) eller något annat smaskigt.

Idag till exempel så äter jag köttfärsfyllda paprikor till frukost. Det är jättegott. Jag har visserligen inte gjort dem själv för de stod i kylskåpet när jag öppnade det i morse. Min bättre hälft har uppenbarligen gått loss i köket igår och således också förgyllt min morgonstund.

Det kanske är så att det här med att äta mat till frukost och frukost till middag har någonting att göra med ett osunt intag av alkohol dagen innan. Jag ska forska lite i det och återkomma med resultat.

Leva livet, nu ska jag leva livet

2011-10-20T00:59:00.000-07:00

Igår var jag på begravning. En av mina bästa polares pappa gick hastigt bort för ett tag sen och det var därför vi samlades för att ta avsked av honom.

Det var helt fantastiskt fint och Roffe Wikström var där och sjöng. Prästen, eller vad man säger nuförtiden, var helt enormt bra och passade som handen i fickan för ändamålet. Jag har aldrig varit på en begravning där man mellan tårarna faktiskt fnissar till och ler lite i allt det jobbiga.

Det är ju alltid jobbigt när folk dör och försvinner. Det går liksom inte att komma ifrån. Vi samlades sen på kvällen och vi grät och vi skrattade och vi mindes. Jag kommer alltid att minnas den här mannen som den fantastiska människa han var. Allkonstnär kallade man honom för.

Jag ska också bli allkonstnär när jag blir stor.

Lägenhetsbyte

2011-10-18T22:48:00.000-07:00

Håller som bekant med att försöka byta vår lägenhet till en annan lägenhet. Vi kör på med BjörnsBytare.se och Lägenhetsbyte.se. Det har väl gått lite sådär om sanningen ska fram.

Men nu har vår drömlägenhet dykt upp igen. Det var när vi först lade ut vår annons som den är lägenheten dök upp första gången och då tänkte vi typ "det här var ju inget svårt, att byta lägenhet". Ack så fel vi hade.

Sedan dess har ett otal bra och dåliga lägenheter passerat oss förbi och vi sitter fortfarande kvar där vi sitter. Men som sagt, nu har drömlägenheten dykt upp igen. Hoppas, hoppas, hoppas att det går i lås den här gången.

Äntligen....inte

2011-10-18T22:44:00.000-07:00

Jag har fått återkoppling i ärendet angående praktik på den statliga institutionen. Återkoppling såg ut ungefär såhär:

"Hej Mats! Det var mycket att göra förra veckan. Mycket att ta igen."

No more, no less. Jag väntar nu med spänning för att se hur fortsättningen på denna följetång blir. Har inte hittat någon annan praktikplats så om det är någon som är i journalistsvängen får ni gärna hojta till.

Det här med statliga institutioner

2011-10-11T11:08:00.000-07:00

Jag håller just nu på att söka praktikplats. Jag pluggar som ni kanske redan vet på Medieinstitutet i Stockholm och läser Webbkommunikatiör/sociala medier.
I januari ska vi ut på praktik och därför har jag nu vänt mig till en rad olika företag och institutioner i hopp om att bli väl mottagen någonstans och förhoppningsvis också lära mig något.

I förra veckan var jag på intervju på en institution inom public service angående praktikplats. Det gick jättebra och vi kände båda att det vore jättekul om jag gjorde min första praktik hos dem. Vi avslutade vårt samtal och vi skulle höras i början av nästa (läs denna) vecka.

Igår fick jag svaret att jag inte kommer att få göra praktik på där och hänvisade till att en högre chef sagt nej på grund av min utbildningsform inte ingår i den policy de har för hur de tar emot studenter.

Jag skrev ihop ett brev och väntar fortfarande på svar. Det här mina kära vänner, tänkte jag har som en liten följetång framöver.

Igår var Jack Werner (@kwasbeb på Twitter) från Bloggbyrån i skolan och föreläste om personligt bloggande. På grund av det kommerblogga lite om det här en tid framöver. Tema utbildningsformer/olika värden here I come!

Beroende på hur korrespondensen mellan mig och ovan icke namngivna institution fortlöper kommer också uppdaterad information att publiceras här på bloggen.

Fortsättning följer...

Favoptic, kanske världens bästa kundservice

2011-10-05T00:53:00.000-07:00

Fan, fan, fan. I morse när jag skulle bädda sängen kände jag något hårt under min fot som sade kraaaaaasssss. Jag tittade ner och under min fot låg mina glasögon. Mosade. Demolerade. Trasiga.
– Härligt, tänkte jag.
Perfekt dag att trampa sönder glasögonen på. Vi ska ha slutprov i Photoshop i eftermiddag och jag kommer att få sitta som ett jävla blindstyre en centimeter från skärmen. Kul. Kul jul.

Mitt i all vrede tog jag ändå tag i mig själv och ringde ett samtal till Favoptic som jag köpte glasögon av. Till min förvåning så var:
1. Kundtjänst jättetrevlig
2. Allt jag behöver göra är att skicka in glasögonen och så byter de bågar. Glasen är det ju inget fel på.
3. Det kostar ingenting. Bara portot.

Sjukt bra av Favoptic tycker jag. Inte nog med att det är billigt att köpa glasögon där, de är verkligen tillmötesgående. Tack för det i särklass bästa bemötandet från en kundservice jag upplevt.

Dom kallar oss pods

2011-09-28T01:01:00.001-07:00

Efter en sjukt lång dag med Joomlamöte på morgonen, cykelhämtning vid Odenplan, shopping på Åhléns och SL Center, LAN på Waynes Coffee samt lunch på en italienare var det så äntligen dags för ännu en inspelning med Frida och Robin i Dom kallar oss pods.

Det är andra gången jag gästar programmet och det var lite tramsigare och flamsigare än sist men jag tror det blev bra. En lätt bakfull ofokus genomsyrade det hela men ni får avgöra själva. Avsnitt 15 kommer imorgon torsdag. Finns att lyssna på i iTunes.

Joomla, joomla, joomla

2011-09-28T00:52:00.000-07:00

Igår var jag och två klasskamrater på ett frukostseminarie med Joomla. Det är en plattform för att bygga hemsidor som tydligen ska vara skitbra. Tror hon sa att 2, 7 % av världens alla hemsidor är byggda med Joomla (föga imponerande tycker jag) och att med alla nya extensions som de skulle presentera under morgonen skulle Joomla bli än mer kraftfullt än innan.

Det var gratis hotellfrukost och det var det enda som var bra. Publiken bestod av en massa dammiga gamla tjänstemän som hakat upp sig på huruvida alla nya extensions skulle fungera med deras 1.4 version eller inte. Sen stoltserade hon som höll i skiten med att hon bodde på Lidingö och att hon startat en Joomla-klubb som man kunde få vara med i mot en årsavgift på 100 kronor. En klubb för inbördes beundran kändes som.

Sen för att demonstrera Joomlas kraft visade hon sin mans Grillblogg som såg ut som skit, se här. Dessutom har killen laddat upp sjukt tunga bilder som tar ett år att ladda klart. Särskrivningarna ska vi inte ens tala om: en amatör kock på Lidingö, kom igen. Men innehållet kan man inte skylla på plattformen, men ta en titt och säg vad ni tycker. Joomla eller inte Joomla, jag är definitivt inte övertygad.

Dom kallar oss pods

2011-09-21T11:17:00.000-07:00

Har precis kommit hem från inspelningen av Dom kallar oss pods. En podradio av Robin Israelson och Frida Lund. Olika gäster har varit med i programmet och nu hade alltså turen kommit till mig. Det var skitroligt och imorgon torsdag finns programmet för gratis nedladdning till din spelare från iTunes. Jag ska inte avslöja för mycket om vad vi pratade om men en del av innehållet kan nog av vissa uppfattas som smått kränkande.

Glöm inte bort att rösta på programmet i Svenska Podradiopriset 2011. Dom kallar oss pods är nominerat i inte mindre än fyra kategorier.

Klicka här för att komma till Dom kallar oss pods sida i iTunes.

Mycket snack på...mycket verkstad

2011-09-20T04:56:00.000-07:00

Har haft sjukt mycket att göra den här veckan och sen var jag bortrest över helgen så bloggen har stått stilla.

I fredags hade vi alla fall insparksfest på Medieinstitutet. Det var helt ok även om jag inte är så jätteförtjust i att ha pannband på mig. En hederlig femkamp med mycket vätskekontroller (läs alkohol) tog upp större delen av fredagen.
Sedan tidigare hade vi bokat herrhelg ute på Runmarö i Stockholms Skärgård. Fyra grabbar åkte ut och käkade mat, drack bärs, drack snaps, käkade lite till, drack lite mer bärs. Grabbigt. Herrigt.

Utöver detta så har det varit skolarbete och jobb. Skolarbete och jobb. Skolarbete och jobb. Ni förstår.

Under veckan kommer jag att gästa podcasten Dom kallar oss pods. Den finns för gratis nedladdning på iTunes så håll utgick efter avsnitt 14. Då smäller det!

Det är aldrig försent att byta bana

2011-09-13T01:51:00.000-07:00

Jag läste precis ett fantastiskt inlägg i på P3 Debatt. Carolina Hell har skrivit om att det aldrig är försent att byta bana.

Hon kommer precis som jag att vara färdig med studierna när hon är runt 30 år ung. Jag har jobbat sedan jag tog studenten och har samlat på mig brutalt mycket erfarenhet och upplevelser från arbetslivet. Jag har haft många olika typer av arbeten. Städare, restaurangbiträde, kassabiträde, telefonförsäljare, badvakt och mycket annat skoj.

Det jag har gjort fram till nu har gjort mig till den jag är och jag skulle inte vilja byta bort det för allt i världen. Hade jag inte gjort allt det där så hade jag kanske aldrig kommit fram till att det är det här jag vill sysselsätta mig med idag.

De senaste åtta åren av mitt liv har jag vigt åt att arbeta med barn. I förskola och grundskola på olika tjänster. Det har varit jätteroligt. Däremot kände jag för ett år sedan att jag definitivt var färdig med det. Jag sökte in till Poppius journalistskola och kom ut på andra sidan i somras. Just nu pluggar jag på Medieinstitutets linje webbkommunikatör/sociala medier. Vid sidan av studierna sysselsätter jag mig som frilansjournalist. Helt fantastiskt roligt.

Jag är tacksam för det livet har gett mig och blickar framåt. Herregud, jag kommer bara att vara 30 år när jag är färdigpluggad och ute i arbetslivet igen. Inte ens 30 år. 29 och ett halvt.

Vad jag vill säga är bara att det aldrig är försent att byta bana, precis som Carolina Hell säger här:

Jobb

2011-09-13T01:07:00.000-07:00

Parafras

2011-09-12T06:38:00.000-07:00

Vi har fått i uppgift från Medieinstitutet att göra en parafras. En egen tolkning av ett känt verk. Vi kommer att bli fantastiskt duktiga på Photoshop när utbildningen är klar och det finns sjukt mycket att lära. Jag valde att göra en parafras på Andy Warhols verk och den blev såhär. Tanken är att också ge SL en pik för det där med att det inte är så farligt med de höjda biljettpriserna.

Håkan Hellström levererar igen

2011-09-11T08:33:00.000-07:00

I fredags spelade Håkan Hellström på Gröna Lund. Precis som vanligt levererade han, ackompanjerad av de fantastiska medlemmarna i Augustifamiljen. Blandningen av gamla hederliga hits med nya låtar gjorde att publiken fick genomgå en kort men intensiv resa genom herr Hellströms karriär. I och för sig en lite kortare resa än vanligt, jag tror ljuset släcktes efter typ en timme och tjugo minuter. De som varit på tidigare konserter vet att det var länge sedan Håkan Hellström gick av scenen innan tvåtimmarsgränsen passerats.

Det enda som var lite tråkigt var den mycket varierade ljudkvalitén. Till en början hördes bara trummor och piano vilket inte var särskilt smickrande för de gitarrbaserade låtarna. Efter en stund fick ljudkillen bukt på problemet. Tyvärr lagom tills dess att första pianosångballaden dök upp på spellistan så gemene man märkte nog ingenting. När orkestern sparkade igång nästa låt med full sättning så tog basen över totalt och brummade sönder de diskanta gitarrslingorna och Håkans gälla stämma.

Publiken däremot var precis som vanligt helt fantastisk. Engagerade, glada och allsångsbenägna människor i blandade åldrar. Med tanke på att det var på Gröna Lund konserten ägde rum kanske snittåldern blev något lägre än vanligt. Spelar ingen roll. Publiken älskar Håkan. Håkan älskar publiken. Mot slutet av konserten med utropet "Explodera batería!!!" ekandes mellan karuseller och popcornstånd dränktes området framför Gröna Lunds stora scen i konfetti och rökmaskinerna vid scenkanten spydde ut dimma över publiken. Musikerna studsade runt som guttaperkabollar och lyckan var total. Både på scen och bland publiken.

Efter ett par väl valda extranummer var allt över och den långa vägen ner till färjorna som skulle ta publiken tillbaka till stan blev sanbbt igenkorkad. Istället för att trängas beslutade jag och mitt sällskap oss för att avnjuta ett stort glas öl på Tyrols uteservering innan natten tog oss vidare på fler äventyr.

Se klipp från konserten här.

All work and no play...

2011-09-07T11:05:00.001-07:00

Igår var jag i alla fall och intervjuade en konstnär vid namn Birgitta Muhr på eftermiddagen. Hon har gjort de här tulpanerna som står på Högdalens tunnelbanestation och vajar i vinden fastän de är gjorda i brons och väger 350 kilo.
Det var trevligt och hon var inte alls sådär tillbakadragen och svår som konstnärer kan ha en tendens till att vara. Det var ett mycket trevligt samtal och resultatet kommer upp här så fort det publicerats i pappersform. Sen gjorde vi ett knäck till så vi var ganska effektiva tycker jag.

På Medieinstitutet har vi börjat med en ny fallstudie. Min grupp ska dyka ner i IQ:s satsning Fyllekameran och undersöka hur, vad, när, vem och varför allting blev som det blev. Läs mer och ladda ner appen på här.

Igår blev också första studielitteraturen levererad till Konsum nere på hörnet. En tung pjäs vid namn Optimal marknadskommunikation. Det är bara att sätta igång att läsa.

Lediga tisdagar, yeah right!

2011-09-06T00:19:00.001-07:00

När jag såg höstens schema så tänkte jag att det skulle bli så skönt att vara ledig på tisdagar. Jag tänkte att då kan jag passa på att jobba lite och på så sätt dryga ut studentkassan lite. Men ack så fel jag hade.

Aldrig har jag haft så mycket att göra på en ledig dag förut. Dessutom är jag ju inte direkt 26 längre och har således gjort en massiv to-do-list för att inte glömma bort viktiga saker.

Det blev i alla fall en liten sovmorgon och nu vigs förmiddagen åt att styra upp skolrelaterade saker och i eftermiddag blir det lite förvärvsarbete för att sedan ägna ytterligare tid åt studierna.

Kom igång med Wordpress

2011-09-05T08:51:00.000-07:00

I våras så var Xverige på besök hos Poppius Journalistskola och höll en föreläsning om Wordpress. Här är en liten snabb guide som hjälper dig att komma igång med grunderna i Wordpress. Sedan är det bara att utforska vidare. Möjligheterna är oändliga.

http://www.slideshare.net/MatsBerggren/frilansdagen-wordpressxverige2

Nya förutsättningar

2011-09-04T08:19:00.001-07:00

Denna vecka startade alltså skolan. Det är nästan tio år sedan jag satt i skolbänken sist och visst var jag nervös innan. Ordentligt till och med. Det här med att börja utbilda sig i vuxen ålder är ju en helt annan sak än när man var liten.

När jag väl kom till skolan så var det inte alls farligt. På Medieinstitutets utbildning Webbkommunikatör/sociala medier WKS11 går ett gäng sköna människor som alla är där för att lära sig något nytt. En brokig skara kanske man kan säga med tanke på de sjukt varierande bakgrunderna vi i klassen har. Jag ser fram emot två härliga år tillsammans och känner redan nu att det kommer att bli lärorikt. Både för sinne och själ.

För min egen del började det nya livet när jag i våras läste vid Poppius Journalistskola. Det blev som ett uppvaknande och jag har tagit en helt ny inriktning i livet känns det som. Med utbildningen på Medieinstitutet ser jag ljust på framtiden.

Tanken med den här bloggen är att få lite tid att reflektera över saker som händer i skolan och i det övriga livet. Vid sidan av studierna frilansar jag som journalist och jag kommer nog att slänga upp det som publiceras här på bloggen också.

Första inlägget känns ganska klart och jag ska nu återvända till spisen för att fixa sista pillet på söndagsmiddagen. Imorgon är det måndag och jag har för första gången på flera år inte söndagsångest för att helgen snart är slut.